Ocelot / Ozelot

Hemma hos mig har jag en ozelot. Eller kanske flera stycken. Det vackra, och tyvärr utrotningshotade, djuret kommer ursprungligen från Latinamerika, och vilar just nu i min bokhylla.

Inte ett levande djur alltså, det vore riktigt olagligt. Utan dess hud. Som bara nätt och jämnt är laglig. Jag har inte köpt den, och jag tänker inte sälja den. Den är absolut från före 1947, men det saknas intyg på det (har man intyg kan man faktiskt sälja ozelot lagligt, har jag läst). På så sätt är den laglig, men den är ju knappast politiskt korrekt. Och till och med jag blir lite ledsen, princessan av döda saker så länge de varit döda tillräckligt länge (som plockar upp fågelskelett med glada utrop och pillar på allt uppstoppat med klor hemma hos mamma - som då blir drottningen av döda saker). Men nu existerar den här pälsen faktiskt. Och jag kan inte bara låta den ligga - det vore inte rätt. Jag hade tänkt att rama in den största delen, och sedan göra en kudde (med svans?) av de mindre delarna. Man kan ju inte ha ozelot på sig. Där går gränsen och jag skulle faktiskt blir förvånad om man bar ozelot och inte blev attackerad av djurvänner. Så nu söker jag idéer. Kom igen - vad kan man göra med en rejäl bit ozelot? Någonting bra att pyssla med kanske?

This beauty is a big piece of ocelot fur, which I have legally obtained but cannot legally sell. It is absolutely beautiful and a little sad, but I do know that it´s pre 1947 (cutting off date for ocelot which you can legally sell, according to what I´ve read). But... what to do with it? I can´t wear it - I REALLY wouldn´t blame PETA for throwing red paint on me then. I wouldn´t want to sell it even if I could legally prove it´s date. So something for the home perhaps? I need ideas for a good ocelot DIY project, and they´re hard to come by.

See my vest, see my vest!

Du vet den där låten Monty Burns sjunger i The Simpsons när han ska göra om alla familjens hundvalpar till en magnifik kappa? Så lät det igår när jag gick till tunnelbanan och kände mig varm och skön och ganska makaber.

You know that song Monty Burns sings in The Simpsons when he´s going to turn all those puppies into a fab coat for himself? That´s what I sang walking to the tube yesterday, feeling warm and snug and a bit macabre.

1950-talsjacka i mink och vita skinnhandskar från butiken, gammal sjal från Esprit från mammas garderob, vintage yllekjol från Jaeger, favvostövlarna och Michaels fina herrparaply.

1950s mink coat and white leather gloves from the shop, old Esprit scarf from Mama Kellermans closet, vintage Jaeger wool skirt, favourite boots and Michael´s lovely gent´s umbrella.

Å nu är det päls igen, å nu är det päls igen...

...och pälsen varar fram till påska (eller, nej, längre än så, den varar i upp till 100 år om den är av god kvalité).

Nu är det kontrovers med modevärlden igen, och vilken skandal - de använder päls! Den branschen som vanligtvis är så miljömedveten, eko, trädkramande, och så mån om allas hälsa. Hoppsan, det är den ju inte, jag kanske tänkte på någon annan bransch. Och man frågar sig chockat om det där med supermodellerna som 1994 sa att de hellre gick nakna än att bära päls bara var en trend (det var det, de kvinnorna gör reklam för päls nu).

I vilket fall ska vi nu fasas över att pälsen är tillbaka, och används flitigt i höstens kollektioner, från Milan till Paris (där Kanye West shockade djurvänner, och modepoliser, genom att anlända iklädd hellång rävpäls). Och ja, det ÄR fel att döda djur på hemska sätt, att hålla dem fågna i alldeles för små burar och att plåga dem egentligen helt i onödan (och att ha på sig fotsid päls, Kanye, men det tar vi sen). Men kan vi komma ihåg att vi faktiskt inte vet var alla pälsar kommer ifrån? Kan vi snälla ta reda på det innan vi kastar röd färg på catwalken? Och det där med att kasta röd färg var nog inte en så bra idé i vilket fall - vem ska städa upp den röran sen? Och komma ihåg att aldrig på några vilkor spola ner färgen i diskhon? Jag menar nu att ingen är perfekt och att många argument i den här debatten (på båda sidor) inte verkar helt genomtänkta.

Sen var det det här med vintage päls också - och där får man inte mycket hjälp av PETAs hemsida kan jag säga. I en artikel från 2009 sägs det att PETA ber om vintage pälsar för sin undervisning, men det står det inget om på hemsidan nu, och hur många pälsar behöver de egentligen?

Det verkar inte bli någon klarhet från experterna i den här frågan - så jag följer hjärtat och köper ingen nyproducerad päls, men tar hand om mina döda vintage djur så att de är vackra och håller mig varm så länge som möjligt. Inget går faktiskt upp mot päls i den svenska vintern, och inga nordavindar kommer igenom när jag slänger min minksjal över axlarna. Det tycker i alla fall jag är det mest respektfulla jag kan göra för de små djuren som dog för mer än ett halvt sekel sedan, då djurfrågan inte var lika chic, om man säger så.

Men, vad tycker du?

En vacker 50-talskäp - finns att inhandla på våran webbshop nu!

Fur is all over the news again, but what are the ethics surrounding vintage fur? Do you wear it? Do you even wear new fur? Do people from PETA throw paint at you? Let me know!

Chapter 2 (in which I ponder dead things)

I don’t wear much fur at the moment. This is not because I don’t love it (I do!) or because I’m warm enough (I’m not!), but rather because it’s February. I’m tired. SAD has set in. And I just can’t face bitching with people at the moment.

I know for a fact that some fur is bad. You shouldn’t buy fur from animals reared in horrible conditions purely for their skin. That’s not cool, you know that, I know that.

But buying vintage fur is fantastic – the quality of the fur is often amazing, and you know that the chances of the piece being the product of a large, polluting, sadistic industry lessen with age. Plus – throwing away or destroying something which an animal has lost its life for – that’s disrespectful in my book.

Sometimes the line does get blurred. I’ve recently (and accidentally) bought a hat made from what looks like oscelot fur. This is tricky, because it’s an endangered species, and was made so in the 1980s.

Look how pretty:





So… I can’t sell the hat unless I can satisfy myself that I know where and how it was produced, but I could wear it myself, because:
a) It’s totally pretty.
b) It died years ago. Isn’t it better that it warms my head than gets thrown away?


On a similar note, these A-team squirrels are absolutely fantastic.
http://thesquirrelshole.com/